Om kunskapshantering

Nu har jag nästan läst färdigt boken "Knowledge Management" av Newell, Robertson, Scarbrough och Swan. Den var faktiskt ganska intressant och lättläst. Författarna börjar med att diskutera Taylors Scientific Management. Taylor försökte få kontroll över arbetsprocesser genom att dela upp dem i små standardiserade delar, så att han kunde sätta en person på en liten avgränsad och väldefinierad arbetsuppgift. Arbetet skulle utföras effektivt på det här sättet.

Boken tar först upp två olika perspektiv på kunskap - det strukturalistiska perspektivet och processperspektivet. Det strukturalistiska perspektivet ser kunskap som en diskret, objektiv, en till stora delar kognitiv enhet. Man är alltså här fokuserad på VAD kunskap är, alltså sanningen om kunskap, som en person eller en grupp har. Med processperspektivet försöker man däremot förstå vad kunskap är genom att fokusera processer eller praktiserandet av kunskap. Detta innebär att man ser kunskap som socialt konstruerad, att den skapas genom samverkan mellan individer och/eller grupper och att den är inbäddad i olika praktiker. Man definierar kunskap mer utifrån dynamiska termer och sätter kunskapen i ett sammanhang. Själva kunskapsprocessen är lika viktig som kunskapen i sig.

Sedan tar boken upp två andra perspektiv på kunskap - det konstruktionistiska perspektivet och det institutionella perspektivet. Det konstruktionistiska perspektivet ser teknologier som fundamentalt sociala objekt. Det är människor som påverkar valen av olika teknologier i organisationer. Individer och grupper formar både utformning och adoption av teknologier beroende på deras intressen och perspektiv. Det institutionella perspektivet betraktar de sätt vilka sociala och historiska krafter formar aktiviteter i organisationer. Organisationer är inbäddade i ett nät av värderingar, normer, regler och antaganden. Dessa faktorer både hindrar och möjliggör aktiviteter. På så sätt kan vi förstå att teknologier befinner sig i komplexa sociala, ekonomiska och politiska nätverk.

Detta, och mycket mer, diskuteras alltså i boken. Författarna tar naturligtvis upp tacit (tyst) resp explicit (uttalad) kunskap. Sedan har de väldigt intressanta utläggningar om samverkande grupper "communities of practice" (cop) och hur man delar med sig av kunskaper både inom och mellan olika cops. De förespråkar en slags "mäklare" (broker) från olika cops, alltså personer som överbryggar gränser mellan olika cops. Detta ska jag skriva om i ett av mina forskningsprojekt!