Lättad igen!

Efter en väldigt turbulent tid så verkar lite saker och ting ha fallit någorlunda på plats. Jag har egentligen aldrig känt att det har varit så turbulent, oroligt och påfrestande med jobbet som det har varit nu under sista halvåret, med undantag för de två-tre veckor vid jul och nyår då jag skrev min avhandling förstås. Avhandlingen bara kom, som en "uppenbarelse" till mig, då jag bara helt plötsligt visste precis vad jag skulle skriva, vilken struktur den skulle ha och hur jag skulle lägga upp alltihop. En konstig, men härlig, känsla var det.

Men tiden före och efter de där dagarna då jag skrev avhandlingen... hela hösten ända sedan i början av september... och även hela februari hittills... allt krångel med jobbet, det har bara varit för mycket. Hela hösten och fram till februari var jag utan handledare i det andra avhandlingsprojektet, och jag hade ju lagt det första avhandlingsprojektet på hyllan helt och hållet. Självklart var det ju en spänd och kritisk situation att hålla på med ett avhandlingsprojekt med ett halvår till ett år kvar av finansieringen och inte ha någon att fråga om något eller diskutera något med, i alla fall kändes det så för mig. Jag hade ju precis format inriktningen efter en handledare som precis därefter avgick. Så för mig har det tagit mycket längre tid att komma dit där jag är idag eftersom jag upplever att jag har fått läsa mycket mer, speciellt metodartiklar, för att "komma rätt" i min empiriska datainsamling. Och varningsklockor ringde från flera håll, som menade att man måste ha handledare som legitimerar avhandlingen om man ska disputera. Har man ingen handledare alls så har man ju heller inte någon som kan legitimera den! Så jag ställdes inför en situation som jag bara var tvungen att göra det allra bästa jag kunde av... dvs att ta upp arbetet med den första avhandlingen! Vad annars skulle jag kunna satsa på för att vara "säker"? Jag ville ju inte gå tillbaka till mitt gamla jobb, utan avhandling, och ha slösat bort två och ett halvt år, också med en doktorandlön under tiden. Det skulle varit en personlig katastrof men inte riktigt sjysst mot familjen heller då jag medvetet har gått ner ordentligt i lön under den här tiden.

Och så i förra veckan, när jag "avslöjade" för det nya handledarteamet att jag har skrivit klart min första avhandling... de blev chockade! Personer i ledande ställning blev liksom inte glada heller, utan riktigt griniga kan man säga. Det kom mycket anklagelser, faktiskt, men jag har gott samvete så det spelar ingen roll vad de tycker eller säger. Jag har gjort jobbet helt och hållet under min lediga tid, det är inget snack om något annat! Vi får se hur det går nu... har inte hört av dem på en och en halv vecka. Hoppas det har fått sjunka in hos dem, och att de "kommer över" det och tar sitt förnuft till fånga.

Den sista månaden har det varit lite nervöst också för att jag har väntat så på att få slutseminariet bokat. Det visade sig att det inte var så lätt att få tag i någon opponent som kunde ställa upp under mars månad. Men för att jag ska ha en ärlig chans att få disputera före sommaren så måste slutseminariet hållas i mars. Så jag fick helt enkelt försöka leta opponent själv! Det lyckades faktiskt, otroligt nog! Så nu har jag en opponent som har accepterat, och som ser fram emot det! Och professorn har hela tiden varit med på vad jag har velat, vilket jag beundrar honom mycket för. Ja, han är lugn, säker, odramatisk och prestigelös, och han har varit villig att diskutera mina önskemål, och har inte gått emot mig på någon punkt. Så nu blir det slutseminarium den 19 mars. Jag är inte nervös än, och jag känner mig säker på mitt manus. Men allt eftersom tiden närmar sig, så kommer väl nervositeten ändå.